Svenskt Modellflyg

 
Användarnamn         
Lösenord      Kom ihåg mig
glömt lösenordet?  


                 För att skapa nytt ämne måste du logga in.


Bläddrar i: Förbränningsmotordrivet / MOAB ARF's
2018-11-08 10:19:49
MOAB ARF's    
reparatörn
Skicka mail
Titeln ser konstig ut, men den är helt logisk....faktiskt. MOAB= Mother Of All Bad, ARF vet ni ju vad det är. Jag tänkte mig att vi diskuterar motordrivna ARF, stort eller litet spelar ingen roll. Jag börjar....

Min egen MOAB ARF är/var Kyosho Ultralight. En infernalisk skapelse avsedd för en liten 0,8 motor, eller liiite större. 1 cc kanske. Jag prövade med en OS 10 FSR, men det gick inte så bra- klubbens okrönte "El Maestro" (dvs Thomas) klarade inte av den. Inte jag heller, förstås. Den här anordningen var helt enkelt för grym.

- Tunn vinge
- Vass framkant
- "kortkopplad" kropp

Den var och blev helt enkelt omöjlig. Enda sättet att klara av den innebar egentligen ballistiska experiment. I USA (var annars?) kom man på att lösningen var "more power". Det innebar att ut åkte 0,8 motorn, och in med en 3,2 till 4 cc motor. En vass en förstås. Perversa nordamerikanska modellflygare ansåg sedan att då flög den bra. Eller snarare....den flög i alla fall. Tuffa grabbar, hur de hanterade småsaker som högfartsstall vet jag inte. Det som gällde var nog full spätta och minimalt med svängar. Och stora ytor förstås.

Så- vilka skräckexempel känner ni till?

*** Redigerat av reparatörn klockan 2018-11-08 13:11:00 ***
Douglas

"Han är galen Lew. Han bygger leksaksflygplan". Kapten Frank Towns (Jimmy Stewart) i den första filmen "Flight of the Phoenix".

2018-11-08 14:08:01
RE: MOAB ARF's    
bosse_jansson
Skicka mail
Om jag nu säger att jag aldrig haft någon ARF är det inte för att "snobba". Det beror helt enkelt på att jag är så road av att bygga, att jag aldrig missat en chans att få breda ut en ritning på byggbrädan och "gå loss" på materialet...
För mig är bygget en så viktig del av "ritualen" att det gärna har fått ta tid, och enkel matematik pekar mot att det säkert har stulit en del flygtid...men jag tycker att det har varit värt det...helt enkelt..

Men, begreppet "MOAB" är jag inte alls främmande för...!
Lömska katastrofkärror som i grunden är "fel", och som bara väntar på rätta tillfället att visa sin ägare att "hemläxan" inte är riktigt slutförd.....

En sådan "MOAB" är nedanstående modell från mitten av 80-talet. En egen konstruktion, som trots ett ganska snyggt (skryt) utseende, lämnade en del övrigt att önska beträffande genomtänkthet....

Vingen var byggd på Blue Phoenix-spryglar, som på den tiden gick att köpa i "lösvikt". I sig inget fel, förutsatt att vingbelastningen kunde hållas låg, och att hastigheten därmed kunde hållas måttlig...
Men, den här kärran blev inte alls lätt, vilket jag insåg redan under byggets gång (därav de aktiva vingstöttorna), och i nosen hamnade en Enya 25X, vilken inte är någon mespropp.....
Detta blev följaktligen en snabb, illvillig och lättprovocerad kärra.
Långsamflygning nära stallgränsen kunde man glömma, och alltför snabba och snäva svängar resulterade i en "kvickroll" utåt kurvans periferi, vilket till slut satte punkt för denna epok, när kärran i en vänstersväng kvickrollade höger och försvann ner i granskogen...

Denna maskin hade dock en trevlig sida, som måste nämnas:
Skidstället var en lyckad konstruktion, och starter och landningar var därför en ren njutning - förutsatt att farten hölls uppe förstås.

Men, en riktig "MOAB" var det....


Och, jag hade den bevarad på bild:



.
*** Redigerat av bosse_jansson klockan 2018-11-08 14:27:39 ***
--------------------------------
...sådär lagom vintage...

2018-11-13 18:52:29
RE: MOAB ARF's    
reparatörn
Skicka mail
Jag kom just på en annan MOAB. Dvs, den skulle nog ha varit relativt snäll, om jag inte ändrat den till en MOAB.

En gång i tiden fanns en tillverkare av byggsatser som hette Midwest. Jag vill nog hävda att byggsatserna var bra, men de kunde av byggaren ändras (modifieras) till ordentliga katastrofer. En sådan var en "nästan" ARF som hade namnet "Attacker". Nästan allt utgjordes av skumplast. Kropp, vinge, fena, roderytor osv. Motorspantet var av plywood liksom landställsfästet, landstället var av aluminium, men i övrigt var nästan allt skumplast. Inga större problem med det, man klädde bara modellen med lågtemperaturfilm. Så vad var problemet?

Problemet var vingen. Den hade "slagit sig", dvs den var skev. MYCKET skev.  Inga problem tänkte jag, den vrider jag till med ett lager vitlim och papper. På med lim och papper, och vrid den rätt. Hoppsan, det blev väl liite knöligt på ytan, liite mer lim och papper osv. Så behövde den ju lackas också....liksom kropp och stabbe och fena och.....bäst dra på med lim och papper även där. Bäst att ersätta de flimsiga roderytorna med roder av balsaträ också. Kanske bäst att även ersätta vingens bakkant med balsaträ. Samma procedur med stabbe/fena.  Vad tung den verkar bli? Och tung blev den. Vingbelastning på långt över 100g per kvadratdecimeter, och bara plats för en klassisk OS 35 i nosen. OS FP fanns inte då.

Flög den då? Joo, men det var inte mer heller. Minns jag rätt, var den så motorsvag att looping genomfördes endast om Han där uppe hjälpte till. Om Han hade tid alltså. Han kunde ju inte hålls koll på Nyckelmyren hela tiden. Men den verkliga finessen var att det fasta landstället var fullt infällbart. Dvs, först lossnade landstället med montageplatta. Att få den att sitta kvar efter landning gick inte. Nemas problemas, då kör man bara in ett par rejäla rundstavar genom kroppen, och håller fast landstället med gummiband. Det lyckades nääääääästan. Landstället lossnade fortfarande, men hölls kvar av gummibanden-nästan. Det man såg efter varje landning var att huvudstället nu var infällt. Dvs landställ med hjul var vända upp mot vingen, inte ned mot gräsfältet.

De onda fysikaliska krafterna vann i det långa loppet. Jag tröttnade helt enkelt på att ständigt försöka lappa ihop den här skapelsen. Det slutade med en enkelresa till De Lyckliga Hangarerna.... 

Douglas

"Han är galen Lew. Han bygger leksaksflygplan". Kapten Frank Towns (Jimmy Stewart) i den första filmen "Flight of the Phoenix".

2018-11-13 21:29:50
RE: MOAB ARF's    
pgrts
Skicka mail
Landställ och landställsinfästningar brukar vara saker som i stort sett alla klagar på när de köpt eller byggt plan.

Jag har inget större minne av mina första plan förutom att vi byggde linplan av allt från kaffeburkar till balsaflak. De gick ju att flyga runt med och hoppa över bärbuskarna i trädgården. Den sämsta var nog en J35 med en Cox Baby Bee i nosen. Den tröskade fram med hög alfa och slaka linor minns jag.
När jag sedan kom tillbaka till modellflyget efter många år så umgicks jag med friflygare och oldtimerflygare under mottot "Varje gram räknas".

Alltså skar eller borrade jag lätthål i princip allt som gick att ta bort. RC-flygarna tyckte att jag var tokig för det ynka material som jag tog bort var ju inte något att räkna med. I stället rekommenderade de att man skulle förstärka med ply på de ställen som de av erfarenhet visste att planen brukade dela sig på.

Min metod funkar definitivt inte om man stallar ner planen från ens 5-10 cm.
Jag brukar sikta på samma sättningsfart som lättningsfart. Håller stället för att lyfta så bör det ju hålla för att landa om man har samma stil fast omvänt.
Flyg lågt nära och sakta

2018-11-13 21:36:48
RE: MOAB ARF's    
Cox
Skicka mail
Lättplywooden som sitter is ARF'er är inte mycket att lita på tycker jag, man får dessutom ha lite tur om limsträngen faktiskt ligger i trä-skarven och inte strax bredvid... 

Jag brukar förstärka hela nospartiet, ifrån brandväggen och bakåt kring vinginfästningen med furu lister (trekants profil), det hjälper en hel del när det gäller styrkan. Om/när landningsstället sitter i vingen så är det värre, där kommer man inte åt utan att lyfta på klädseln...

Kan dock inte påstå att jag haft nog ARF som skulle uppträtt särskilt konstigt, det har alltid funnits helt logiska förklaringar på svaga punkter i konstruktionen. Upplever nog att de flyger hyfsat fint men är dåligt byggda, generellt.

/Kör så det ryker!

2018-11-14 21:19:30
RE: MOAB ARF's    
reparatörn
Skicka mail
Cox,

Nog är de dåligt byggda alltid...….men vi har kanske oss själva att skylla. Vi vill inte betala för mycket för en Asiatisk ARF, och skall den bli billig måste det slarvas. Billigt material, dåligt med kvalitèn, si och så med hållbarheten, och ofta (men inte alltid) svååååååra att reparera- om det ens går att göra. Lite häftigt byggfusk på det, och resultatet blir därefter. Men....när de är nya, okvaddade, oskadade och allt det där, verkar de ju helt OK. Bygga själv är bäst, men det kräver tid som vi som regel inte har. En himla rävsax det där. På mig verkar det som om byggsatsernas tid är förbi, i alla fall så länge som ARF's kan inhandlas till en relativt rimlig kostnad. Frågan är vad som händer när kineser, koreaner, vietnameser osv plötsligt vill ha betalt. Mer betalt än vad de har nu. Byggsatsernas återkomst kanske. Vi får se.
   
Douglas

"Han är galen Lew. Han bygger leksaksflygplan". Kapten Frank Towns (Jimmy Stewart) i den första filmen "Flight of the Phoenix".